Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"

Att sända ut en hjälpande hand

 

I torsdags, för en vecka sedan vinkade familjen av Christen då han med packad ryggsäck full med kläder för flickor drog till Nepal. Med pengar på fickan från Hjärups Budoklubbs donationsprojekt Hand till Hand och en adress i handen landade han så i Kathmandu och barnhemmet The Step. Han möttes med öppen famn och blyga leenden - unga flickor tio till antal i åldrar mellan 6 och 12 år, boende på ett hem som är en trygg plats och en fristad för flickor utan anhöriga eller någon som ser till deras bästa: där är de inte så mycket värda, en bytesvara jämförbart med vilken handelsvara som helst - ett objekt att användas för andras behag, mäns lilla leksak som efteråt hamnar i rännstenen - förbrukad och nedsmutsad! Bortkastad som en utsliten trasa - detta är som en mardröm för oss, vi kan inte ens i vår vildaste fantasi tro att det finns världar som dessa - men de finns och för dem är det ingen mardröm: från en mardröm vaknar du till en trygg vakenhet och ljus verklighet - dessa flickor lever i vakenheten i sin värsta mardröm, de kan inte vakna och säga: "oh, vilken tur - det vara bara en mardröm!"

Jag känner i mitt hjärta en sån stolthet, en sån väme och en sån glädje över att få vara med och ta del av något så erhört stort och så viktigt. Hjärups Budoklubb med Christen i spetsen och med alla våra donatorer gör verkligen något: som man säger "alla kan inte göra allt - men alla kan göra något"...

Många gömmer sig bakom "det är inte lönt att hjälpa enstaka eller några - det är som en droppe i havet" men det är just det: för de som får denna hjälp är det ALLT!!! Jag lovar - det är så. Flickorna är bara tio till antalet men för dessa tio handlar det om skillnaden mellan att bara "överleva" eller att få leva - få leva som vilken flicka som helst, din dotter, ja du som läser detta: dessa flickor är som dina döttrar, dina döttrar som har egna rum, rosa tapet på väggen, hylla med gosedjur, garderob full med kläder med spets och blommor på, magar mätta varje dag och en varm och trygg famn att få landa i på kvällen när tröttheten kommer...är inte detta varje barns rättighet? Är det för mycket begärt att det ska få lov att vara så för alla barn? Nej, givetvis inte men verkligheten ser inte ut så - verkligheten ser inte ut som hemma hos oss i vår lilla rosa bubbla. Verkligheten för många barn är något helt annat: verkligheten för många barn är din värsta mardröm! Tänk om detta skulle hända ditt barn, din dotter - hade du inte varit glad över att det fanns någon som var villig att hjälpa till då? Och som inte gömde sig bakom " man kan inte hjälpa alla"...

9 Mar 2016