Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"

Kuba, Kuba, Kuba

 

Lördag eftermiddag - vi landar på Havanna flygplats efter många timmars flygning. Vi är trötta, ledbrutna stapplar vi ut i ankomsthallen...Bagagebandet rullar men inga väskor - de kommer, om efter en lång tid, att vänta förstår vi är något vi bara måste lära oss....Äntligen har alla i gruppen fått sina väskor och vi går ut - vi möts utav ett myller av människor och av att Castro har dött...Va? Förvirrat tittar vi oss omkring, vi frågar: "är det sant"? och får ett jakande svar... Alla kollar sina telefoner och, ja visst, den stora ledaren gick bort dagen innan, Kubansk tid - då var vi i luften intet ont anande...Vi landade i en historisk tid - och möter ett Kuba som inte är som Kuba, vi möter ett tyst Kuba utan musik, ett stilla Kuba utan dans - och vi möter också ett torrlagt Kuba utan en mojito så långt ögat kan nå...Inte en droppe rom eller en musikton på 9 dagar - det är så det är....9 dagars landssorg har regeringen utlyst och det är bara att följa direktionen...Nåde den som inte lyder!

 

På Kuba lyder man - eller smyger. Vi inser att det blir smygande för vår del, vi är turister i Kubanernas verklighet - vi har rest till Kuba för musik och dans, för oss har Castro bara varit ett namn från tider som flytt - tillsammans med Che var han legendarisk men ingen ledare för oss, inget namn som ingav respekt eller vördnad...Inte heller för en del Kubaner men för de vi möter och går i regimens ledband är det stor sorg och bara att efterleva och följa direktioner....Vi bor i Casas Particulares i Trinidad, salsans Mecca som möter oss med tystnad. Vi bor i homestay där våra landlords and landladys vågar trotsa och både en öl, och bland två, blir det till maten. Områdets Al Capone bjuder friskt på på mojito, daquaris och rom, rakt upp och ner - vi låter oss väl smaka fast i smyg och i hemlighet. "Our lips are sealed", lovar vi honom och han fyller våra glas.

 

Dansskola skulle det ju vara dessa dagar också, hur gör vi nu undrar vi lite försynt, vi vill ju dansa, sjunga och röra på våra höfter - fast Castro är död...Kan vi dansa utan musik? Tja, till viss del - ingen livemusic precis, som planerat, men en liten skivspelare kan väl alltid få ur sig något ljud - eller så...men tyst så att inte grannen blir störd och anmäler danskolan för trots! Här sker det mesta i tysthet...Schhhh, vi dansar tyst...Höfterna gungar och visst hittar vi rytmen - men det är inte som vi hade trott...Trinidad är musik dag som natt - Trinidad är aldrig tyst men för oss kommer för alltid Trinidad vara en liten, stillsam och sömnig håla...Kanske kommer vi tillbaka igen och får uppleva Kuba på "riktigt"...Vem vet?

 

 

 

 

 

 

 

 

13 jan 2017