Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"

"Tredje gången gillt..."

 

Satt och funderade på det där talesättet, "tredje gången gillt". Så alldeles, alldeles lysande det är, det där uttrycksättet! Och så många lysande talesätt vi har i vårt svenska språk - helt underbart....Och egentligen- så jäkla sanna! 

Tredje gången gillt stämmer ju, för oftast fixar vi det inte på första försöket, nej, vi får försöka igen - och kanske igen - men sen till sist, så löser det sig - sen till sist så klarar vi av det där svåra som vi inte kunde från början. Det är när vi ger upp, när vi viker oss och erkänner oss besegrade innan vi en kanske har försökt eller provat, ja det är ju då som vi får den där tyngden på våra axlar - tyngden av misslyckande...Och så slutar vi att försöka. "Inte försöker jag igen, nej minsann - nu räcker det". Men tänk om lyckan ligger där runt hörnet - om du bara hade försökt en gång till så hade det gått! Det kan du aldrig veta för du gav upp...Tänk om...

Jag var en sån "ge-uppare".....Så mycket jag har provat på. En gång. Funkar inte. Nej, tack och adjö - aldrig igen. För mig har det varit så, nästan alltid. Klarade jag det inte på första försöket så blev det inte fler gånger. Jag ville vara en sån som kunde med en gång, vad det nu än var - nästan som om kunnandet skulle vara medfött, jag bara skulle kunne det liksom. Ibland gav jag upp innan jag ens försökt - avvisade det med " det vill jag inte" - eller "sånt gillar jag inte" eller något annat struntprat. Det var precis så det var: jag försökte inte för jag vågade inte. Rädd för att misslyckas! Jag var så rädd för att misslyckas...

Så nära det var att jag stod på mig den där gången. Den där gången då Christen sa: "snälla Mia,bara ett försök till". Ett stort nej satt på min tunga - men av någon outgrundlig anledning så lyssnade jag inte på mitt "bättre vetande" - jag lyssnade på honom. Och jag gick emot mig själv. Det hände inte ofta - men oh, så tacksam jag är för det idag! Jag är så tacksam för att jag för en gångs skull tystande ner den där lilla allvetaren inom mig, den där "vet-bäst-Mia" och faktiskt gjorde som någon annan sa. Tack vara att jag gjorde det har jag i mitt liv det allra, allra viktigaste: ett barn!

Isak föddes alldeles snart för 22 år sedan. För att jag försökte igen - för att jag lyssnade och tystande ner den lilla djävulen som satt på min axel och skrek rakt in i mitt öra: "DU KLARAR DET INTE!!! Och hånskrattade.

På käften fick han, den där djävulen. Och på den vägen är det - man kan alltid, alltid försöka igen. Och det är helt ok att inte kunna allt med en gång. "Alla är vi barn i början", "tredje gången gillt" och så vidare och så vidare....Isak, jag älskar dig!!!

 

18 jan 2016