Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"

2012-10-13

Lördagen den 13 oktober 2012

I går var det på tv en direktsänd tv-gala till förmån för Världens Barn. Jag tycker att allt är tillåtet när det gäller att göra en insats för att göra skillnad, även då att ha stora, påkostade tv-galor. Bara det är av "rätt" anledning, och att då de insamlade pengar kommer dit de ska - alla medel är tillåtna, i min värld - eller nästan i alla fall...Vad vi, både Christen och jag, dock reagerade på i går på var när gruppen Mando Diao intervjuades strax innan deras framträdande  - de avslutade intervjun med att berätta för alla, både pubilken i tv-studion och för oss tittare, att de, ovan på allt annat "gott" de gör också valt att helt avstå hela gage gällande framträdet till förmån för insamlingen och Världens Barn...Både jag och Christen tittade på varandra, vaddå gaget? Ställer inte alla dessa stora artister upp utan gage? Är det verkligen så att de har mage att ta betalt för att vara dragkraft till något så behjärtansvärt som tex just en Världens Barn-gala? Vi blev helt frågande....Om det är så att artisterna i går på galan fick pengar för att ställa upp, ja, då tycker jag att allt faller...Sen att gruppen Mando Diao väljer att avstå, och givetvis vill berätta hur givmilda de är, det är en annan sak....Men är det verkligen så att de från början har fått betalt? Detta skulle jag väldigt gärna vilja veta. Jag tror inte att det finns någon artist som inte har råd att ställa upp med sin tid, det handlar om ett framträdande på max 30 minuter, utan att ta betalt....

Jag vet många som har det bra mycket sämre än vissa "kända" personer/artister/offentliga personer, men som ändå ställer upp överallt de kan, för att göra en insats. Är det då för mycket begärt att "kända" människor, som troligtvis har en ganska hyfsad årsinkomst, bjuder på, och av,  sin tid? Det handlar om så lite för att göra så mycket...Jag avslutar med en god historia;

" Lärjungen gick på stranden tillsammans med sin mästare. Det var dagen efter en stor storm och hela stranden var fylld av strandade fiskar, Star Fish. Alla dessa hundratals fiskar låg där på land och kämpade för sitt liv. Mästaren böjde sig då ner och tog upp en av alla dessa fiskar och kastade tillbaka ut i havet. "Men, Mästare", sa lärjungen, " det är väl inte lönt att kasta tillbaka bara en enda fisk, det gör väl ingen skillnad?" "Jo," svarade Mästaren, "det gör skillnad, för just den fisken"

Denna Buddistiska historia ligger som grund för en organisation som verkar i Kambodja, Star Fish Foundation, och deras motto är att även för en enda gör du skillnad. Så tänk nästa gång du tänker att , nej, det är inte lönt att göra det, så är det lönt, i alla fall för den enda du kan hjälpa. Vi kan aldrig hjälpa alla - men vi kan alltid hjälpa någon - vi gör skillnad i det lilla, eller i det stora. Tv-galor gör skillnad i det stora, och du som ensam, liten individ gör skillnad i det lilla - utefter din förmåga och vad du kan och har förutsättningar för - det är det som är skillnaden

Må väl!

Fredagen den 12 oktober 2012

Ny dag - nya möjligheter! Jag är en sån som alltid, eller i alla fall oftast, tycker riktigt mycket om morgonen, känner inspiration, vill att dagens ska gry och med allt det som den nya dagen kan medföra.  Jag är aldrig morgontrött, jag är väldigt sälla en "snoozare" utan när jag vaknar går jag upp och är ganska snabbt fylld av energi och lust till den nya dagen. Det är ganska härligt att vara "en sån", men å andra sidan är jag i stället ganska kvällstrött. Jag kan mycket väl vilja lämna en fest ganska tidigt eller en middagsbjudning, inte för att jag har tråkigt utan för att jag faktiskt är trött och vill hem och sova. Detta är inte alltid så attraktivt, framför allt inte i Christens, min mans ögon. Med andra ord; Jag är ingen "nattsuddare" och det är väl antagligen därför jag vaknar och vill upp, för mig har "Morgonstund Guld i Mun"....

Denna morgon, denna fredagsmorgon har verkligen Guld i Mun, solen skiner från en knallblå himmel och det är alldeles vindstilla. Och det är kallt, jag såg när jag var ute med Ally, vår hund, hur grannarna fick skrapa sina bilrutor. Hösten är här.
Nu ligger dagen här, framför mig, med alla de möjligheter som finns för mig att fånga, alla möten jag kommer att ha idag, med kända och okända människor, vad kan denna dag ha för betydelse för mig och min framtid? Det vet jag inte, ännu så länge och det är därför som varje ny dag är så spännande! Nu börjar jag min dag!

Snart är vintern här!!

Torsdagen den 11 oktober 2012

Idag är det av FN utnämda Internationella Flickdagen! Idag uppmanas vi att tänka på alla de flickor världen över som inte får utbildning, som inte får gå i skolan och som inte behandlas som jämlika, för att de är just flickor. Givetvis ska vi tänka på detta annars också men jag tror att vi ibland behöver  påminna oss om, då och då, att den värld och den verklighet vi lever i inte är en sån värld och verklighet som alla andra lever i; Att det ser så annorlunda ut på så många platser på jordens yta. En nyttig påminnelse.

Jag och Disa 12 år satt som vanligt i morse vid frukostbordet, jag läset tidningen och såg en artikel om  just detta, att det idag är en för flickor speciell dag. Jag berättade för Disa om det och hon blev genast väldigt intresserad. Artikeln i tidningen handlade om 14-åriga Malala från Pakistan. I tisdags morse var hon var på väg till sin skola, precis som vanligt, när hon blev skjuten i huvudet av en man. Anledningen till detta var att hon gick i skolan och att hon var flicka. När jag läste högt för Disa ur tidningen kom alla frågor; varför gjorde han så, varför blev hon skjuten? Och jag försökte förklara. Jag tror att det är viktigt att vi är ärliga mot våra barn och att vi berättar hur det ser ut i världen och när jag försökte förklara för henne att det finns de som tycker att flickor inte ska gå i skolan så undrade Disa givetvis varför...Jo, svarade jag, jag tror att anledningen till att de tycker så är att de är rädda. De är nog rädda för att flickorna ska lära sig hur omvärlden ser ut och att det kanske finns andra sätt att leva på, att det finns platser på jorden där flickor är fria, fria att välja, både att gå i skolan, att välja vad de vill arbeta med och att välja vem de vill gifta sig med.
Disa bestämde sig för att hon ville ta med denna artikeln till skolan och berätta för klassen om Malala. Sen kom hon på att killarna i klassen kanske skulle tycka att det var löjligt, varför ska det vara en dag bara för flickor? Då svarade jag henne att hon kunde ju be dem att tänka att det skulle kunna vara deras egna systrar som var Malala, att deras systrar inte hade några rättigheter alls. Och att deras systrar var hotade varje dag till livet bara för att de går i skolan och för att de är flickor.

Männen som tagit på sig dådet har sagt att om Malala överlever ska de döda henne!
Jag vet att vi inte kan förändra världen men jag tror att genom att berätta för våra barn om hur det ser ut sprider vi kunskap och insikt. Och det kan bli som ringar på vatten - en dag kommer en förändring, det är min förhoppning och min tro.
Idag går mina tankar till alla de flickor  världen över som lever under hot och våld, alla de flickor som lever ett liv som inte är ett värdigt liv. Kunskap ger insikt och insikt kan förändra...

Må väl!

Onsdagen den 10 oktober 2012

I dag är det onsdag, jag har äntligen tagit tag i min kommande bok - och det går bra! Jag har haft en längre period av skrivarsvacka men nu har en liten, spirande inspiration kommit till mig - tack för det!! Nu vill jag bara hitta mina intervjuoffer så att jag får mer material - kanske du vill vara med?
Skriv till mig så ordnar vi ett möte. Boken handlar om rädslor och om att vara rädd...

Fick ett nyhetsbrev från SLH, Skandinaviska Ledarehögskolan och min och Christens mentor, för en stund sen. De har ett erbjudande om att gå utbildning - i Thailand!! Oh, vad jag började drömma mig bort. De hade även en länk till deras område i Thailand och där kunde man klicka in och se ett bildspel på bla alla de hus de byggt på området och som nu är för uthyrning. Så vackert!! Tänk om man bara hade kunnat packa ihop familjen nu och sagt hej till alla; Nu sticker vi 6 månader till Thailand - vi ses till våren!!  En dag ska det bli vår verklighet - det är både min och Christens vision och mål och den bilden har jag inplanterad och inprogrammerad - hur och var och när vet vi i nuläget inte -men ATT, det vet vi!

Här mår jag bra - hit drömmer jag mig ibland - ett av mina Mentala Rum!


Må väl!! 

13 okt 2012