Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"

Balans!

Sånt här gillar jag, detta tycker jag är riktigt kul och spännande att läsa; "Ett långt liv - en evig gåta"

Och det har varit ett aktuellt och alltid ett pågående ämne ändan sedan 1700-talet, alltså hysterin kring konsten att leva längre. Hur ska man då leva för att leva länge och dö helt frisk i mycket hög ålder? Egentligen så vet ingen vad den egentliga hemligeheten är, om det nu skulle vara så att det finns en hemlighet.  Det går trender i sanningarna och den ena dagen är det ett recept på att få ett långt och friskt liv och den andra dagen så är det ett annat recept och en annan sanning som är hemligheten.

Jag tror ju att det i mångt och mycket handlar om att vara lycklig och levat sitt eget liv som man vill leva det, men framför allt så tror jag, och också många med mig, att det handlar om balans. Som Janicke Andersson, Lundaforskare som doktorerat i ämnet, säger; " Måttfullhet är det enda råd man kan vara säker på stämmer".

Sen säger hon något som jag tycker är oerhört viktigt att tänka på också, och det är att det är ganska underligt att vi fokuserar så på antalet år vi ska och vill leva, att det är så mycket fokus på kvantitet, alltså antalet år. Är det inte bättre att fokusera på kvalitet ? Det är väl inte viktigt att "bara" få ett långt liv, utan är det inte kanske ännu viktigare att vi har ett bra liv? Det kan vara så att det liv vi har må bli relativt kort men så innehållsrikt och så fyllt av spännade saker, fantastiska möten, häftiga upplevelser att det känna som om vi levt riktigt, riktigt länge och är ganska nöjda då det är slut för oss...Det måste ju vara ganska sorgligt att leva år ut och år in, att uppnå mycket hög ålder men hela tiden känna som om man aldrig riktigt har levt.  Kanske lever man, och har levt, i ett sammanhang som man inte alls trivs med, man kanske har haft ett otacksamt arbete som man har vantrivts med, kanske har man haft ett olyckligt äktenskap, man har kanske aldrig fått barn, kanske aldrig upplevt riktig lycka, ja, kanske har man förlorat allt som ger livet en mening och så lever man, år ut och år in. Man blir kanske väldigt, väldigt gammal men finner ingen glädje i livet längre eller man finner inget att fylla alla dessa många år med. Då tycker jag att livet forlorar sin mening, då spelar det ingen roll att man lever i 110 år...

Så mina funderingar är att det är så oerhört viktigt att finna att man är viktig, att man ser sitt liv som en del av ett sammanhang, att man är delaktig och att livet känns meningsfullt. Sen tror jag att det också är viktigt att man inte faller för alla råd man får, alla riktlinjer som faktiskt hela tiden förändras, alla dessa råd och rön som följer med trender. Framför allt tänker jag på kost-och motionsråd. Ät si och så så lever du längre! Tänk om det är så att du inte någon gång tillåter dig att äta sådant som du tycker är riktigt, riktigt gott bara för att du hört eller läst någonstans att detta ska man inte äta. Så äter du det inte. Fast du egentligen vill. Och så lever du kanske inte alls längre än alla de som unnar sig och tillåter sig. Balans! Jag pratar absolut inte om frosseri eller överkonsumtion.

Samma sak med träning, du tränar det som trenden säger att du ska, inte det som du egentligen vill.  Jag tycker framför allt att den vanliga, hederliga vardagsmotionen är så underskattat. Bara en sån sak, att istället för att ta bilen kan man ju cykla till jobb. Eller hoppa av bussen ett par kvarter innan skolan och promenera den sista kvarten tex. Det finns så mycket som är så enkelt - varför gör vi det så svårt? Tänk om man kunde samla alla de minutrar som man faktiskt rör på sig i vardagen, tänk så mycket rörelse det blir på en vecka, som vi inte ens räknar!

Så, hemligheten och vägen till ett långt och rikt liv är, enligt mig, balans! Lite sådär lagom slarvig ibland och lite sådär lagom "duktig" ibland. Det är min melodi!

Må väl!

24 okt 2012