Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"
Fingrarna vill inte längre...
Jag bestämde mig för några år sedan att jag skulle bli en Bloggare med stort B - ett tag var jag riktigt på gång och skrev långa inlägg ofta, sen hände något och vips så var mitt bloggande bara borta. Det gick en tid,kanske till och med några år, men så sakta, sakta kom lusten tillbaka och jag började blogga igen som aldrig förr. Och, jag tyckte det var kul att blogga! Och att skriva, inte bara i bloggen utan i mina kommande böcker också. Så,vad är det nu som har hänt då? Har inte bloggat på ett tag. Inte skrivit i mina "under construction"-böcker heller. För lusten och glöden i att skriva har falnat, fingrarna spritter inte längre av glädje när de närmar sig ett tangentbord - huvudet surrar inte av uppslag och intryck och då, ja,då blir det liksom inte något bra av det hela....Men är det inte lite så i allt vad vi gör? Vi kanske får lust på något, för något och kastar oss in i det med hull och hår ( vad betyder det förresten "hull och hår"?) strunt samma - vi kör på för att det är så kul, det ger så mycket, vi har inspiration och lust och driv - men så en dag så vaknar vi och det är helt - tomt! Drivkraften är borta, bara borta, puts väck är den. Det kan vara lusten till att träna, att laga mat, att måla, skriva, vara kreativ i olika former av skapande - och så bara försvinner lusten, och finns inte vilja och lust, ja då blir det inte av helt enkelt. Så fungerar de flesta av oss...
Men jag vill ju ha lust, jag vet ju att jag gillar att skriva - är det inspiration jag saknar då när jag ändå inte klarar av att skriva fast jag innerst inne vill? Lever jag ett tråkigt och ett intetsägande liv utan något att filosofera runt? Ok, det gör jag kanske, men omvärlden då, där kan jag väl i alla fall hitta något att blogga om, där finns ju hur mycket som helst i tidningar, på tv och på alla dessa sociala medier att skriva om, varför plockar jag inte upp en tråd där då och hänger på, det kan man undra. Vad är det som fattas mig? Varför är inte mina fingar upphetsade av lust till att spela över alla dessa bokstäver som ligger här framför mig på tangentbordet? Jag tror jag börja se svaret - sakta kommer det till mig: JAG HAR INTE TID! Va! Är det den bittra sanningen? Jag har inte tid helt enkelt - jag! Jag som så ofta sätter mig på höga hästar och säger till alla: "tid har man inte - tid tar man"! Jag tar mig inte tid...
Jäklar också, nu har även jag fallit ner i Hålet - det där stora svarta hålet som så lätt slukar oss alla: Tidsätarhålet! Är det så illa? Hmm, ja det verkar så. Men om jag nu hittat svaret på mina funderingar, är det inte då bara till att helt enkelt avsätta tid till det som jag egentligen vill? Nej, så enkelt är det inte för alla Måsten kommer före alla Vill - Måsten har prioritet förstår ni. Hos de flesta av oss. Vi som är vuxna. och ansvarstagande. Vi som inte kan ligga och dra oss till 14 på helgerna, vi som inte kan äta frukost på eftermiddagen och se på filmer hela natten, vi som inte kan strunta i att städa om det är fint väder - tänk om det är fint väder i en hel månad! Då kan man ju inte städa på hela månaden - det går ju inte, vi är ju vuxna och ansvarstagande, då kan man ju inte göra lustfyllda saker när det finns viktiga Måsten. Och att sitta vid datorn och skriva, skriva, skriva, det är verkligen inget Måste, nej, nej, nej, inte när hundhåren samlas i alla hörn i huset, när ogräset växer högre och tätare än gräset, när tvättkorgen svämmar över och bilen måste tvättas. Det går ju bara inte - sånt är ju viktigt att göra, allt det där som håller samman livet och vuxenheten. Och sen jobbet ovan på alla dessa hemma-måsten, det är ju också ett måste med stort M - utan jobb är det inga pengar, utan pengar är det ingen mat, utan mat, ja, då är det inget liv - så jobba bör man annars dör man! Nu är jag tillbaka på ruta 1: jag har inte bloggat och skrivit för att jag inte hunnit! Fram med fler timmar på dygnet - fler timmar åt folket!
Andra inlägg
