Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"
Idag gratulerar vi ....
....Lennart Levi på hans 85-årsdag!! Och samtidigt tackar vi honom för hans idoga arbete med...ja, vad är det nu då som han är "känd" för? Jo, Lennart Levi är "den svenska stressforskningens fader", som det står i tidningar. Vi har denna man att tacka för oerhört mycket runt allt det vi idag vet och kan om stress och stressens ohälsosamma påverkan på vår hälsa i dagens samhälle. Han vet vad han pratar om, det är en lärd man, vår käre Lennart Levi - han är läkare, Sveriges första professor i psykosocial miljömedicin och han är grundare av Karolinska Institutets avdelning för forskning om stress.
Jag kom i kontakt med honom dels när jag läste till Stressterapeut 2003 men även när jag läste Mental Träning för Lars-Eric Uneståhl några år senare. Lennart Levis bok "Stress och hälsa" var med som kurslitteratur till utbildningen. Han har skrivit flera böcker själv och han är även medförfattare till många andras böcker. Det är en oerhört intressant man.
När man levt en så här långt liv som han, 85 år, så har man också, givetvis varit med om mycket. Både glädjeämnen men även sorger - och sjukdomar. Precis som jag när jag fick min cancerdiagnos 2013 så fick han leva efter sin egen devis när han 2011, tror jag att det var, fick reda på att han hade prostatacancer. Att få en sjukdomsdiagnos är stressande, och att få reda på att man har just cancer är ångestframkallande eftersom sjukdomen med stort C är så skrämmande. Han skrev en krönika om detta och han avslutade sin krönika med följade ord:
"Ligger jag vaken om nätterna och väntar på döden i cancern eller i det hjärtfel som jag också dras med? Nej. Är jag rädd för att dö? Nej, inte det heller, i varje fall inte ännu. Påverkas jag inte av risken att så småningom få cancermetastaser i mitt skelett? Jovisst. Men idag lever jag, mår ganska bra, är fullt funktionsduglig och har inga nämnvärda obehag.Och i morgon vet jag ändå inte vad som kan hända. Var dag har nog av sin plåga. Och av sina glädjeämnen. Ingmar Bergman lär ha sagt att han nått den period i livet då han vaknar varje morgon och räknar sina krämpor. Om de inte är fler än sju – då stiger han tacksamt upp till en ny dag. Jag försöker följa hans exempel."
Han pratar mycket om att vi alltid har egna val. Oavsett vad som händer och vad som ligger framför oss så väljer vi själv hur vi ska hantera det. När något går fel, galet eller illa så kan vi välja att bli arga eller ledsna - men vi kan även välja att backa lite och byta infallsvinkel till det som gått fel. Vi kan alltid byta perspektiv! Det finns alltid en annan väg - inget är bara åt det ena hållet och detta är nog något av det viktigaste vi kan lära oss. Vi behöver inte "bara" blir arga eller ledsna när det går illa, klart man blir ledsen, och man får vara ledsen, om man till exempel får en sjukdomsdiagnos men samtidigt som man blir ledsen så kan man också byta infallsvinkel - ofta blir vi ledsna och så stannar vi i sorgen och förbannar vårat "öde", vi inser inte att vi har valet att byta perspektiv och förhållningssätt till det som har drabbat oss, men det kan vi - så är det för oss alla. Vi har alltid ett val!
Jag vet hur jag upplevde det när jag fick reda på att jag hade cancer, jag blev skiträdd rent ut sagt men samtidigt tog jag tag i det och gjorde en mental handlingsplan. Jag tillät mig inte på några villkor att stanna i rädslan och det ledsna, jag grät, skrek och blev galen, absolut - men sen gick jag vidare. Och detta förhållningssätt har hjälpt mig, många,många gånger. Detta har jag lärt mig och tränat mig till genom alla de utbildningar jag gått och denna insikt har jag fått genom att Lennart Levi har lagt ner alla dessa timmar på sin forskning om stress - och sedan skrivit, föreläst och lärt ut hur man på bästa sätt kan hantera Livets Käftsmällar! Tack och grattis på födelsedagen, Lennart Levi!
Andra inlägg
