Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"
Jag vet inte vad jag ska säga...
Nej, jag vet inte vad jag ska säga eller hur jag ska formulera och uttrycka vad jag känner och upplever här på denna resa. Någonstans känner jag att det är så oerhört fel - vad är det som är fel? Ja, det är det som jag har svårt att uttrycka - det är så mycket som känns fel här i Kambodja, upplevde det först i Shianoukville, det blev mer påtagligt när vi kom till ön Kho Rong Samloem för några dagar sedan och nu har vi kommit till den större grannön Kho Rong och jag får det bekräftat: det är något som är fel! Felet är kanske hos mig men det som känns fel är alla dessa "låtsas"-backpackers som har invaderat denna delen av världen och gjort den till sin verklighet så länge det tycker det är kul. De kommer hit från England, Frankrike, Sverige och så vidare - stannar till här för drickan är billig, allt är billigt men framför allt det, och så kan de dryga ut sin reskassa genom att jobba lite extra på någon bar. På i stort sett alla barer, restauranger, guesthouses med mera arbetar de, dessa aningens bortskämda västerlänningar, och lokalbefolkningen är hänvisade till de lite mer undanskymda jobben såsom i disken, städa loch laga mat - varför är det på detta viset? De flesta skulle säkert svara att det har med språket att göra, Kambodjanerna kan inte engelska, verkligen inte, det är så få som kan och de få som kan, ja, de får då de något bättre jobben men majoriteten jobbar liksom bakom, de varken syns heller hörs något nämnvärt.
Om jag jämför med till exempel Thailand så är skillanderna oerhörda, hade denna strand vi bor på nu varit i Thailand så hade de flesta barer, restauranger eller guesetshouse varit familjeägda och då av Thailändare - de har en driftighet och en självkänsla som jag känner att Kambodjanerna saknar och jag tror att jag kan ana och förstå varför: det är ett så sargat folk, de har varit förtryckta så oerhört länge och det har lärt sig att inte ta för sig, liksom på sätt och vis människorna i Laos. Jag ser en likhet mellan dessa två länder - Thailand och Thailändare har alltid varit fria och äger en stolthet och en framåtanda som dessa folk saknar. Men det kan förändras och jag tror att vägen in i att kunna ta över själva och börja styra är språket - de behöver lära sig engelska och de behöver lära sig hur man driver företag som behagar oss, turisterna - för Kambodja har så mycket att ge, jobben ska inte gå till de bortskämda lyxluffarna bara för att de kan engelska och är västerlänningsar, nej, jobben ska gå till dem som behöver det mest: lokalbefolkningen och genom att jobba blir de självförsörjande och med det stärker de sin självkänsla!
Vi var på Kho Rong Samloem i fyra dagar - det är så mycket jag skulle kunna skriva om det vi upplevde där men det får vänta...Nu är vi här, på Kho Rong och vi ska stanna här till den 29:e, alltså över jul. Jag ska skärpa mig och inte störa mig över de överförfriskade ungdomar som vimlar runt här åå denna strand utan jag ska ta det för vad det är: en erfarenhet - om inte annat - och, ja, jag har också varit ung!
Andra inlägg
