Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"
Naturens under!
Vaknade i går natt av ett otroligt smattrande mot vårt palmbladstak - smög mig upp i mörkret och ut på balkongen: det regnade ett hårt, tropsikt regn som varade några minuter och som sen bara var borta - inte ett spår fanns kvar när morgonen grydde och vi gav oss ut på vår promenad längst stranden för att äta frukost. I natt var det dags igen, återigen vaknade jag utav det nu omisskännliga ljudet av det hårda regnet mot palmbladstaket - denna gången stannade jag kvar i sängen, låg och lyssnade och förundrades övet naturens under: mitt i denna tid, den torra och behagliga på denna delen av jordklotet, kan det komma ett regn utan dess like - spåren fanns kvar i morsen. Denna gånga varade regnet någon timme och allt var fuktigt och varmt när vi vaknade.
När vi planerade vår resa hit, till södra Kambodja så visste vi av erfarenhet att vädret är oftast det bästa här i Sydostasien nu vid den här tiden, inte för varmt men ändå torrt och soligt - vad vi inte visste var att här i södra Kambodja är de två sista månaderna efter regnperioden, det vill säga november och december, månader som kallas de stormiga månaderna och att oväder med storm och regn visst kan förekomma...Det har vi upplevt nu. När vi var på lilla ön Samloen var det storm 2 av 4 dagar, ön är helt beroende av förnödenheter varje dag med båt från fastlandet, det finns ingen el utan allt drivs med och av generatorer, maten förvaras i stora kylboxar fyllda med is - dessa boxar måste fyllas på med ny is varje dag annars går maten förlorad. Ingen båt - ingen is, inte heller färskt kött, bröd, mjölk och så vidare. För oss var dock inte maten den största oron utan om det var möjligt för oss att lämna ön som planerat den 23:e för att kunna fira jul här på den något större ön Kho Rong - och det kunde vi men dock inte med den sk vanliga båten utan vi fick hyra dykbåten med två gamla kambodjanska sjögastar som styrde kajutan oss till vårt inplanerade julfirande här. Så det löste sig, men lika lätt hade vi kunnat vara fast där på Samloen, utan mat, kall öl... eller wifi - till barnens stora förskräckelse!
Julen är över för denna gången och de flesta av de hundratals festglada västerlänningar som firade av sig här iklädda röda tomteluvor har lämnat ön för nya, stora äventyr. Kvar finns ett lugn över ön som blir mer och mer behaglig. Här är det gudagott att vara men med bara ytterligare en dag kvar ställer vi in oss på att snart lämna ön vi oxå för att segla tillbaka till Shianoukvill och civilisationen för att fira nyår. Disas och min hemresa kryper bara närmare och närmare - men innan dess är det dags för vårt projekt Hand till Hand - mer om det i en rapport från Kambodja längre fram.
Andra inlägg
