Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"
Nu är det dax igen...
Den där krypande olustkänslan bara kommer över mig, börjar med ett obehag nere i magen som sakta, sakt smyger sig uppåt - och fastnar sen inne i mitt huvud...Jag försöker analysera vad det är jag känner och varför jag känner som jag känner. Det är som ett svidande i magen, en känsla av att jag måste sucka, andas, ja, bara göra något för att det ska lossna...Givetvis vänder jag tanken inåt, är det något med min mage, på riktigt? Det kanske inte bara är en känsla, det kanske är något? Nej, bort, bort dumma tanke - givetvis är det inte det. Jag är ju frisk - het frisk!
Nej, det är något annat. Men sen är tanken där igen, tänk om? Det är som när man har ett mygbett som man absolut inte ska klia på - helt plötsligt så är handen där och kliar, kliar, kliar - fast man vet att det bara blir värre om man kliar - tanke och handling inte i samklang. Christen sa alltid till Disa när hon var liten, hon fick väldigt ofta myggbett, det får hon för överigt fortfarande, i alla fall då sa Christen till henne att hon inte skulle "mata betten med kli" för då blev det bara värre och bettet blev hungrigare och hungrigare och ville bara ha mer och mer kli- och det är precis så nu för mig: jag matar mitt inre med oro!
När jag nu försöker identifiera vad det är, förutom känslan av att det kanske kan vara något med det där är det nog också det att jag är inne i en period av att jag upplever att jag slösar bort mig själv. Det är ju så när man är egenföretagare så måste man vara på "tå" hela tiden ( som man säger inom sporten =) - syns man inte, ja, då finns man inte heller.
Under mitt sjukdomsår var det inte fokus på att synas utan på att leva just nu - minut för minut och timme för timme. Jag varken vågade eller orkade tänka på sen och framför allt inte på vårt företag. Givetvis så betalar detta sig nu - nu sitter jag här, ute på andra sidan, något tilltufsad men hel och ren - och frisk. Men det där med att synas, jag det gör jag inte så mycket längre. Jag försvann på något vis det där året. Vad jag menar med alla dessa ord är: jag vill jobba! Jag vill vara eftersökt, eftertraktad - behövd, önskad och populär! Jag vill ha en fylld inkorg med jobbrelatrerade förfrågningar, jag vill ha uppdragsgivare som står på kö, jag vill ha en fulltecknad kalender - jag vill - jag vill - jag vill...men så ser inte verkligehten ut. Jag vill ha det som så många andra vill slippa: jag vill vara fullbokad och upptagen. Jag vill veta vad som ska göras i morgon, jag vill veta att jag har en stabil inkomst - jag vill veta att det rullar på och att jag har kommit in i flödet, det där härliga jobbflödet. Men när jag öppnar min kalender så är det tomt, när jag öppnar min mejl på morgonen så är det 6 mejl i inkorgen: cluberbjudande från Club Clas, påminnelse om att uppdatera mitt bankonto, Stay Friendsfrågar om jag känner denna, klassmeddelande från Disas mentor, vänförfrågan på facebook ( kul i och för sig - men vem är han?) och en påminnelse om att jag inte varit inne på Linked in på länge....Inga jobbförfråganden så långt ögat kan nå - oönskad och osedd...Nej, nu överdriver jag, jag har mina uppdrag, helt torrt är det inte på den fronten, men förvisso stor skillnad från då till nu och det är nog mer detta jag skulle vilja belysa med detta något beklagande inlägg. Det är illa - men inte såå illa =) Det är viktigt att finnas hela tiden, att synas, vara med på möten, vara med i sammanhang, vara nätverkande, tacka ja till olika grupper att finnas med i, ja, att vara mer eller mindre påträngande för det är så uppenbart att man är ersättlig - oerhört ersättlig. Finns inte jag tillgänglig just när behovet uppkommer, ja då tar vi väl nästa på listan, liksom.
Nu fanns inte jag en period och sen när jag nu är tillbaka igen, ja då hade jag tappat lite av den där drivkraften och energin att vara "påträngande" men det är väl så nu då att jag får bita i det sura äpplet och vara en nätverkare fast det är något jag egentligen ogillar. Christen är på mig mycket och säger hela tiden "jobba med dig själv så som du jobbar med andra" när jag säger att jag inte gillar att nätverka - så jag frågar mig själv nu: varför gillar du inte att nätverka, Mia? Kanske dags för lite Mental Träning här? Ok, idag ska jag jobba - med mig själv! Kanske mer viktigt än allt annat - att jobba med sig själv, ta hand om den inre oron, hitta ljusglimtar och tron på att allt löser sig, för det gör det ju, men INTE av sig själv...
Andra inlägg
