Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"
Om en bok - eller flera...
Jag nästan hoppade av lycka när jag läste i Sydsvenskan i morse att Mikeael Bergstrand äntligen har släppt del 3 av hans Indientrilogi om Göran Borg. Den första boken i serien, "Delhis vackraste händer" köpe jag direkt när den kom ut eftersom jag följt Mikael Berstrands krönika i Sydsvenskan åren 2007 - 2011 då han bode i New Dehli med sin familj. Jag läste hans krönikor så ofta jag kunde och formligen älsade dem, framför allt eftersom det var så mycket igenkännade - har man varit i Indien så förstår man vad han menar med det han skriver och filosoferar över. Så den boken verkligen slukade jag - och Christen efter mig. Man kunde läsa och skratta högt - den där Göran var som en kompis, både när han vandrade runt i Malmö och gjorde det han gjorde men även i Indien...
När jag i december 2013 åkte in på sjukhuset för att operera bort den där jäkla cancertumören som jag hade i tjocktarmen fick jag två böcker med mig, båda presenter. Jag visste att jag skulle ligga inne i alla fall 4-5 dagar så att ha böcker med var ett måste - 2 skulle inte räcka länge men det var en bra början. Den ena jag fick, den fick jag av Carina (syrran) - hon hade valt den med omsorg, sa hon och med tanke på att det var en bok skriven med humor så tyckte hon att den skulle passa mig bra. Gulligt av henne. "Alla tyckte den var rolig", sa hon och intog något som liknande en försvarsinställning när jag sa att jag hatade den. Inget illa menat, men den var hemsk. Boken heter "En man som heter Ove" och handlar om en medelålders "gubbe" som planerar att ta livet av sig. Den är så grå, depressiv och..ja, så förfärlig! Hon visste inte vad den handlade om egentligen, försvarade hon återigen sig med när jag en tid senare berättade för henne om innehållet - bara att den skulle vara rolig och hon ville att jag skulle läsa något underhållande. Tanken var god, men, nej, tack...
Ja, ja nog om detta - det är den andra boken som jag fick med mig som jag ville berätta om egentligen, jag fick den av Christen och det var då Mikael Bergstrands 2:a bok om Göran Borg, "Dimma över Darjeeling". Jag var så glad - en bok helt i mitt tycke! Oj, vad jag skulle skratta, tänkte jag och började läsa med ett leende på läpparna - och leendet blev bara bredare och bredare: han hade lyckats - igen! Oh, vad den var underhållande. Jag levde mig in i boken och drömmde mig bort till Indien - han skriver så levande, han gör karaktärerna så underhållande och de är så pricksäkert beskrivna.
Och nu är det dags igen, denna 3:e bok heter"Gurun i Pomonadalen" och med den säger Mikael Bergstrand att det är slut på historien om Göran Borg och Yogi. I alla fall just nu. Men man vet aldrig - vem vet, han kanske bara ploppar upp så där igen i någon bok, någon gång i framtiden. Göran Borg kommer i alla fall att vara saknad av mig, och säkert av många, många fler. Men, saknaden kommer inte att vara för evigt - för vi kommer att få träffa Göran Borg igen snart, livs levande, troligt vis redan i höst. Det är nämligen så att "Delhis vackraste händer" ska bli en mini-tvserie på SVT i tre delar. Filmbolaget Anagram i Lund står bakom produktionen och de är i skrivandets stund i Indien och gör förberedelse inför inspelningen. Nu är jag oerhört nyfiken på vem det är som ska spela Göran Borg, rollen är tillsatt men vem kan det vara? Hmm, jag måste fundera, vem skulle kunna passa? Utseendemässigt landar jag på Mikale Wiehe men det går ju inte, vem kan det annars vara? Mikael Segerström? För gammal kanske...Äch, jag vet inte -måste grunna vidare. Nu ska jag ut och köpa boken - lägga mig på soffelocket och skratta mig bort - bort till Indien med dess myllrande folkliv, underbara (och ibland hemska) dofter, värmen, kaoset och alla färger. Namste!
Andra inlägg
