Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"

"På sydostfronten mycket nytt..."

Kambodja. Phnom Penh. Ja, vad ska man säga? Oj, vet inte var jag ska börja - allt är bara så, ja helt..underbart, fantastiskt, omtumlande, bullrande, doftande, påverkande och så vidare, och så vidare. Såå många intryck på så kort tid, inte ens två dagar och vi är redan hemma. Omställningen är omedelbar - tvära kast från regn, blåst, köttbullar och rödkål till värme, trafikstockningar, uteblivna trafikljus, mängder - jag menar verkligen mängder, av människor och motorcyklar, nudelsoppa, ätpinnar och dofter - dofter - dofter...Jag bara formligen älskar det fast natten var inte den bästa natten: svettig kudde under huvdet med fastklistrat hår i nacken - lakan av - lakan på, är det inte morgon snart? Hur lång kan en natt vara egentligen? Va, är det dags att gå upp nu? I mitt huvud är det tre på natten: här skiner solen in genom fönstret och fåglarna kvittrar utanför...Christen står färdigkammad och vill ut i den brusande, bullriga huvudstaden, pigg och vaken - men inte jag, inte än - vår tid här är inte er tid: kroppen är sex timmar fram in i framtiden men huvudet är fortfarande kvar "hemma". Men snart, snart är omställningen komplett - snart är huvudet med oxå.

Lite poolhäng hade vi i går innan vi drog ut på stan för en tidig middag - oh, så sugna vi var på detta fantastiska kök! Och en kall öl, givetvis. På väg , efter en såå god middag, på en promenad i mörkret innan huvudet äntligen ska få vila på kudden passarade vi ett gäng glada tuk-tukförare som hade slutat för dagen, de satt där på trottoarkanten och åt  men framför allt drack öl..mycket öl, de var glada och skrattande - när de såg oss ville de att vi skulle stanna en stund och prata. Ur en plastkasse under bordet trollades mer öl fram, till oss denna gång, lite varma men vad gör det när man blir bjuden av ödmjuka, leende, givmilda människor som lever på inget men bjuder bort det lilla de har? Att tacka nej är inget alternativ - glatt tog vi emot och skålade med våra nya kompisar. Var kommer ni i från? Sverige, har vi aldrig hört talas om - men vad gör det? Vi är tuk-tukförare, berättade de stolt för oss. Nu ikväll ska ni väl ändå inte köra mer, undrade jag en aning skräckslaget - svaret var ett asgarv - nej, nej nej - slutat för dagen...och mer öl kom fram. Vi tackade de glada gubbarna och vandrade vidare....En dag i Phnom Penh var nu över...äntligen skulle vi få sova. 

Idag var det inköp av bussbiljett för vår stundande resa söderöver, vi drar på lördag. Efter det fortsatte vi till Russian Market för lite shopping av både det ena och det andra - märkesvaror finns det i mängder till en billig peng - som i Thailand: helt äkta oäkta, men fint som snus för oss som inte bryr oss...Russian Market heter så för att, ja, det undrar vi oxå men vi antar att det hänger samman med kommunist-tiden och Kambodjas kompisar i Ryssland som tog hit ett utbud av varor till ett land som inte hade något - eller något sånt, vi bara gissar - kanske kommer svaret. I alla fall, nu har vi haft en stunds poolhäng igen, killarna ( läs Isak o Christen) gymmar och boxar på bollar just nu och vi flickor tar igen oss i vår lägenhet, samlar energi inför den stundande kvällen med en ny sväng på stan. Vad vi kommer att uppleva ikväll står skrivet i stjärnorna - men bra blir det oavsett: för just nu är vi precis var vi vill vara - mest i hela världen, förutom att vi inte har våra nära och kära med oss, vår katt och vovve är också lite saknade...

 

11 dec 2014