Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"
Sån är jag, tralalaaa
Vill planera men vill ändå inte. Vill ha mål och visioner, har det också men mycket, mycket kortsiktiga. Jag har mål, planer och visioner för denna veckan, kanske nästa vecka och möjligtvis, kanske oxå något för veckan därpå - men längre än så? Nej, icke Mia. Jag har tränat, jag har lärt mig, jag har läst vikten av att ha drömmar, visioner och mål - både långt fram i tiden och inom ett kortare perspektiv men av någon outgrundlig anledning så vill de sig inte riktigt för mig, det där långtgående planerna. Är det så att jag inte är en visionär, helt enkelt? Eller vad är det som stoppar mig, egentligen?
Kan det vara, hujeda mig, rädsla? Kan det vara så att jag är rädd för att planera, drömma och ha mål som ligger längre fram för att jag är rädd för att inte uppnå dem? Jamen, så tänker jag ju inte! Inte när jag tänker men kan det ändå vara så att det undermedvetna styr mig så hårt att mitt medvetna Jag inte ens är medvetnen om det? Hmm, så kan det ju så klart vara...eller är det så att man är lite av en visionär som ett typ personlighetsdrag?
Klart jag har drömmar, klart jag har visioner men jag tänker liksom inte så ofta eller så mycket på dem. Då och då - de är inplanterade i mig, skrivna i eldskrift i min själ men de där andra lite mer så att säga triviala eller kanske vardagliga planerna som till exempel om vi ska ut och resa i vår, eller om det är en utbildning som jag vill gå senare i vår eller kanske till hösten, det börjar jag att planera in när jag vet att jag kan göra det. Det är mer åt det hållet: jag måste försäkra mig om att jag har de resurser som krävs, jag måste försäkra mig om att jag verkligen kan göra det som ska, vill, önskas göra och så vidare. Man säger ofta "vägen till målet är viktigare än själva målet" men för mig så ser jag inte vägen förren målet är spikat! Jag kan inte sitta drömma och planera innan allt är klappat och klart! Jag måste helt enkelt veta att det blir som jag planerar...
Skitdumt, det där för det kan man ju aldrig veta! Det tror jag att jag ska försöka ändra på. Klart man ska kunna drömma sig iväg på olika saker utan att de måste bli förverkligade. Drömmarna behöver ju inte vara en del av verkligheten - de kan ibland få lov att vara just drömmar helt enkelt.
Andra inlägg
