Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"

Sanningar som barn?

 

I morse körde jag Isak till tågstationen eftersom han hade försovit sig en aning - det låg en risk för honom att missa tåget till utbildningen han går just nu. Det skulle inte bli någon bra början på dagen för honom så jag körde honom till stationen - på vägen tillbaka sjöng Lou Reed på radion och jag började tralla med, en låt från 70-talet som jag kunde, klockan var 7 på morgonen och jag skrålade för fullt i bilen - tills jag hörde min mors röst, eller var det mormors? inne i mitt huvud: "sjunger du på morgonen kommer du att gråta innan kvällen". Jag slutade tvärt att sjunga - jag lydde den inre rösten direkt, helt automatiskt! Helt otroligt, här har jag jobbat år efter år med mig själv, nött in nytt och tränat bort dumma tankar, skrock och vidskepelser och så kan jag på en liten sekund bara så där kastas tillbaka till min barndom - och lyda! 

Hur är det möjligt? Har jag inte kommit längre än så här? Samtidigt inser jag ju hur oerhört starkt vår barndom påverkar oss - på gott och ont givetvis. Hur är det då med obearbetade trauman och andra kanske sorgliga upplevelser man har som barn? Jag har genom åren verkligen arbetat med mig själv, analyserat, pratat, skrivit, gråtit, skrikigt, tränat, tränat, tränat mina tankar och upplevelser från förr och jag trodde kanske att jag nu var helt fri - men det är jag inte och kanske, kanske blir jag aldrig fri heller. Nu gör det inget längre eftersom jag är stark nog att svara, mota undan och byta spår. Inte för mig men för så många andra som fortfarande lever med gamla, förfärliga sanningar från förr - hur mår de människorna?

Det värsta är all skrock och vidskepelse. Vad då att man kommer att gråta innan kvällen om man sjunger på morgonen? Alltså, det betyder så att det kommer att hända något sorgligt som får mig att gråta under dagen bara för att jag tillät mig att sjunga på morgonen? SKITSNACK! Man kan inte styra händelser på det det sättet - omöjligt!

Men det finns så många som tror så: vi spottar tre gånger när en svart katt korsar vår väg, vi lägger inte nycklar direkt på bodet, vi knackar tre gånger och säger "peppar, peppar ta i trä" om vi "råkar" säga något som kan misstolkas och kanske drabba oss...Vi går aldrig under stegar, vi går inte på A-brunnar, en krossad spegel ger oss sju års olycka. Detta med spegeln minns jag att vår mor berättade för oss som barn. Hon hade en väninna som i ungdomen krossade en spegel - sen fick hon en massa barn under en period av sju år! Va, var det olycka? Och kom de där barnen till genom spegeln? Hmmm tillåt mig att tvivla....

Men hon sa det, vår mor, för att hon trodde på det. Och hennes sanningar var sanningar som hennes mor, alltså vår mormor, hade lärt henne - och så fortsätter det på detta sättet. Men en sak är säker: Jag lär INTE våra barn något av detta! Nej, jag hoppar på A-brunnar, jag går alltid under stegar om de kommer i min väg och jag dunkar nycklar om och om igen ner i bordet så fort jag får en chans! Så det så...och inget har hänt mig och nej, nu knackar jag inte i bordet tre gånger och säger "peppar, peppat ta i trä" - så det så! Jag är anarkist - jag protesterar!

 

8 dec 2015