Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"

Snabbfil för fotgängare?

 

Ha - detta är helt otroligt - och INGET 1:a aprilskämt på fel dag och på fel årstid utan helt sant! Läs här:

"Stressade fotgängare får snabbfil på trottoaren"

"Den engelska staden Liverpool är först med att låta stressade fotgängare välja väg på en av de största shoppinggatorna.Tidningen The Independent berättar om nyordningen som kommit till efter en undersökning där nästan hälften av de tillfrågade uppgav att tidspillan på trottoaren som den största anledningen till irritation. Nyordningen gäller på St John Street som leder till det välbesökta shoppingcentret ”Liverpool One shopping”. Av de tillfrågade mellan 16 och 24 år var hela 69 procent positiva till snabbfilen. De över 55 var mindre begeistrade då bara 37 procent gillade uppdelningen.

Den kinesiska staden Chongqing introducerade i fjol introducerat en gångfil enbart för dem som använder en smartphone. Försöket gick dock inte alls hem då de som är upptagna med att skicka sms eller uppdatera sin Facebookstatus inte hade tid att notera märkningen för den speciella gångfilen i asfalten"  Slut på citat

När ska man sluta att tappa hakan - jag hörde inslaget i bilen på radion i morse men trodde att jag kanske hade missuppfattat det hela, men icke - det är helt sant! Man sa i inslaget på radion att denna snabbfil mest vänder sig till ungdomar och andra "snabbgående fotgängare" - men hallå, ska vi nu uppmuntra unga människor ( och andra icke så unga) till att ha ännu mer brått om än vad de har redan? Allt måste går så fort och aldrig ska de få lov att ha tråkigt, de där människorna. Tråkigt är utvecklande - tråkighet och långsamhet föder kreativitet, det vet vi ju. Vad är det här för unga människor som snart ska blir vuxna och sen gamla människor - de kommer ju att hinna stressa ihjäl sig innan de når pensionsåldern, de stackarna. Är det rätt? Nej,nej, nej, inte enligt mig. Jag tycker att vi ska införskaffa en Snigelfil istället där vi lär oss att gå sakta, riktigt, riktigt sakta - det hade väl varit något! Mer långsamheter och tråkigheter åt folket!

Jag har alltid har fått höra att jag går så fort - eller gick ska jag väl säga för jag är så annorlunda idag. Men oj, vad jag gick fort förr, men så var jag också alltid stressad, superstressad. När vi var ute på stan, Christen och jag, då gick jag alltid fler meter före honom - alltid, hela tiden. Alltid ett steg före. Aldrig att jag kunde "strosa" och ta det lugnt - nej snabbt skulle det gå, fram till målet, utföra det som vi skulle, sen snabbt tillbaka tigen. För vaddå? Ingen aning. Varför hade jag så brått om hela tiden? Vad var det jag skulle hinna med och hinna till? Inget egentligen. Benen bara gick fort på mig helt enkelt, jag pratade fort, jag rörde mig fort, jag andades fort och jag arbetade fort. Jag var en ypperlig flygvärdinna, allt på tid och i tid - aldrig en sekund för sent....Men, se vad som hände? Föll som en sten gjorde jag - så nej, tack inga snabbfiler här inte: Länge leve Snigelfilen!

 

 

 

 

 

 

5 nov 2015