Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"

Tiden

Det är något år sedan jag bloggade sist här. Livet kom i mellan, som man säger. Jag vet inte varför jag slutade skriva på min hemsida och bloggen här, antar att det har att göra med att jag skriver böcker istället - jag använder så mycket ord, skrivna ord, att det inte finns plats för fler under dagen. Nej, det kan inte vara andelningen, givetvis inte - jag älskar ju att skriva! Jag älskar ord och jag älskar flödet i meningar som jag skapar. Jag häpnar ibland över det jag skrivit och blir så stolt över vad som har kommit fram bara genom att jag sätter fingrarna på tangenterna.Det är kul med ord, både de jag läser och de jag skriver. Men, nej, det är något annat som har stoppat mig.

Det är nog så att anledningen är en annan: att efter oktober förra året, mitt mörkaste år i vuxen ålder, så har jag i stort sett skrivit varje dag - fast på något som inte är för någon annan än mig, inte just nu i alla fall... Jag har skrivit i min dagbok om mitt mörka år - från dagen jag fick diagnosen "cancer" till ja, nutid. Jag är inte färdig med den dagboken ännu - hade tänkt skriva fram till jag får diagnosen "frisk" men det vet jag av förklarliga skäl inte i tid när det blir. Friskförklarad blir jag tre år efter upptäckten och det är givetvis målet - men å andra sidan så känner jag mig frisk, helt frisk. Lika frisk som jag var innan, för jag var ju aldrig sjuk trots att jag hade en cancertumör som växte i tarmen. Som det kan bli! I vilket fall som helst så tänkte jag med detta lilla inlägg nu starta om min "blogg" eller vad man nu kan kalla det. Så, detta inlägg är det första för 2014. Bättre sent än aldrig, fortsättning följer - framför allt så kanske jag kommer att skriva lite mer från och med den 9 december...Vad händer då? Jo, då reser vi till Kambodja! Hela familjen ger sig ut på ett härligt, efterlängtad äventyr.

21 nov 2014