Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"

Tre Röda rosor

Idag är det 20 år sedan min svärfar Sven dog. Han dog den 15 oktober 1992, alldeles för tidigt, och utan att fått se att hans yngsta barn också blivit far. Vår Isak föddes lite mer än ett år efter Svens död. Någon sa att ett liv behöver lämna plats till ett annat; Ett liv måste öppna dörren till ett nytt liv och det är lite så vi ser det. Isak blev till nästan exakt 6 månader efter Svens död. Att Isak skulle bli till var något som vi aldrig riktigt hade vågat tro på, vi hade försökt i så många år, att bli med barn, men utan resultat. Efter 6 IVF-försök lyckades det! Vår lycka var gränslös och fullständig. Men en liten sorg fanns där djupt inne, Sven fanns inte längre med oss men samtidigt så var, och är, han alltid här. Isaks andra-namn är Sven. Vad som också är tänkvärt är att Isak blev "inplanterad" på Svens födelsedag, den 14 april - är det ett sammanträffande eller? Jag vet inte. Jag tycker om att se mönster, puzzelbitar som bildar helheter och det är lite så jag ser det med min svärfar och vår Isak. Idag minns vi Sven lite extra och mina tankar går framför allt till hans tre barn. Jag var uppe idag på kyrkogården och la tre röda rosor på hans grav, rosor till Sven.

Min far hette också Sven och han finns inte heller kvar i livet. Han dog för väldigt, väldigt länge sedan, redan när jag var ett litet barn. Men han hette också Sven, så idag går tankarna till våra två Sven. Och nu heter Isak också Sven, så med detta binder vi samman tre männiksoliv, och det kommer för all framtid vara förknippade med varandra, genom mig och genom oss och genom sina namn. Det känns lite som om cirkeln nu är sluten och livet går vidare.

15 okt 2012