Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"
Uttråkad - nyttigt eller bara urtrist?
Idag har jag varit inne i Malmö på screening av bröstkorg och bukhåla, ett år efter min cancerdiagnos skulle det göras och det är nu, idag - ett år sedan! Oj, vad det året gått fort - och oj,vilken tid det tog att komma hit - " å ena sidan - å andra sidan". Jag sa i bilen hem från Malmö till Christen att tänk att det redan gått ett helt år, och då svarade han ja, det tycker man alltid när man tittar i "backspegeln", och, javisst - så är det ju.
I vilket fall som helst så var det när jag satt där i väntrummet på röntgenavdelningen, eller väntrummet förresten -nej, vänthallen skulle jag hellre vilja kalla den - så stort var det, men, ja, jag satt där och väntade på att bli inkallad, jag satt där och slöbläddrade i en veckotidning som låg på bordet där jag satt, Damernas Värld, kan den ha hetat så? Jag minns inte, det var ett vårnummer i alla fall, bilder på fina vårkläder i härliga vårfärger, och så kom jag i mitt bläddrande fram till ett uppslagoch en artikel som hette "Våga göra ingenting". Artikeln handlade om ny forskning som visar att vi faktiskt mår bättre om vi tillåter oss själva att vara uttråkade ibland men också om hur svårt det är att hinna bli uttråkad när man hela tiden omgärdas av saker att göra och saker att intressera sig för.
Rådet var bland annat att man skulle öva sig på att istället för helt vanmässigt plocka upp till exempel mobiltelefonen och stå kolla i den när man väntar på bussen eller tåget, låta mobilen ligga kvar i fickan eller väskan och - vänta, allstå: "vänta när du väntar"! I artikeln pratar man om att känslan av att vara uttråkad, känslan av "tristess", är vårt inre som försöker påkalla uppmärksamhet och att vi då ska försöka ta reda på vad det som inte är bra. Det "tomrum" eller "hålrum" som att vara uttråkad skapar i våra inre gör oss uppmärksamma och ger oss också möjlighet att prioritera. Våra hjärnor vilar när vi är uttråkade - vi reder upp, vi sorterar tankar, drömmar, minnen och fantasier i detta pausläge som att vara uttråkad innebär.
Det intressanta i det hela är: hur ofta tillåter vi oss att göra inget? Hur ofta tillåter vi oss att stänga ner och bara vara? Dagens ungdomar, nej det är inte bara ungdomar, det är många fler som gör så, men framför allt dagens ungdomar lever med och för och genom sin mobil - de sover med den bredvid sig - på sin huvudkudde, alltid i läget På! För mig är det fullständigt ofattbart. Vad tror de/ni - att ni inte finns för att ni inte syns? Tro mig, vi finns ändå - vi som inte syns alltid, vi har lärt oss att "priorotera", så enkelt är det - men en sak är säker: Vi finns ändå!
Andra inlägg
