Läs mer om Mias bok för flygrädda under fliken "Böcker"
Varför bry sig?
Det är ju förfärligt det här med stormen i USA och vad den har fört med sig för alla drabbade. Hela USA´s östkust är drabbad och då också New York. Många tänker på vänner och anhöriga som befinner sig där och lägger ut på tex Facebook, sina bloggar och på Twitter sin oro över nära och kära. Och det är oftast så det fungerar, när någon naturkatastrof drabbar tex ett område som vi har varit på och känner till, eller en plats där människor bor som vi känner eller känner till, ja, då reagerar vi. Vi visar vår stora medkänsla och är oroliga för deras välbefinnande. Men! När länder eller platser som drabbas av katastrofer eller annat förfärligt och som vi inte har varit på eller känner direkt till, eller vet någon som är på, då reagerar vi inte så starkt. Stormen Sandy träffar USA och alla pratar om det. Men, stormen Sandy träffar oxå tex Haiti, denna så sargade plats, men ändå så kommenterar inte så många detta. För Haitis drabbade invånare har verkligen stormen gett förödande konsekvenser, stormen drabbade människor som inte hade råd att förlora något.
I New York blev många visserligen drabbade, och det drabbade även där människor som inte hade råd att förlora något, men i mina ögon så har USA ett helt annat skyddsnät än tex Haiti. Men det är egentligen inte detta jag vill skriva om utan jag är lite intresserad av fenomenet att vi bryr oss mer och mer öppet om saker som händer på platser som vi känner till. Det är precis som om vi inte riktigt bryr oss så mycket om delar av välden som vi inte besökt eller om vi inte vet var platsen ligger. Det var samma sak gällande tsunamin. När denna katastrof drabbade tex Thailand blev vi alla så oerhört påverkade, för att vi hade Thailand som ett semesterparadis, för att vi visste många som var på semester i just Thailand under just den julhelgen, vi påverkades för att vi kände någon som kände någon som personligen blivit drabbad av katastrofen osv osv. Och då visar vi hur mycket vi bryr oss, vi ställer upp och hjälper till och så vidare. Inte pratade vi speciellt mycket om andra platser som var utsatta då, på faktiskt ännu värre sätt än just Thailand. Så, alla de andra, okända länder, som ständigt blir drabbade av både av naturkatastrofer och krig, varför påverkas vi inte så mycket av det? Varför måste vi ha det så nära oss själv för att reagera, det är det som jag fundera på!
När tex kändisar reser till fattiga länder för att någon vecka hjälpa till och göra skillnad, då är vi ganska duktiga på att tycka mycket och bry oss och kanske till och med starta insamlingar eller skänka penga till befintliga organisationer osv. Men när frågan inte väcks genom tex massmedia, existerar då inte katastrofer och nöd längre? Det vi inte ser, finns inte det då, eller?
Jag tror att vi måste börja tänka själv och inse att bara för att någon lyfter fram det ( läs massmedia/kändisar) så är det ok att göra något, men inte annars? Varför kan man inte vara den som lyfter fram något själv för att starta något? Det är inte så svårt att göra skilnad, detta har jag pratat om innan - det är egentligen bara att göra det! Och det behöver inte vara efter en naturkatastrofs framfart - det finns nog med nöd i världen ändå!!
Tänk vilken härlig känsla att få vara med och göra skillnad för någon, den glädjen sitter i längre än glädjen i att har köpt en ny vinterkappa - till sig själv...
Må väl!!
Andra inlägg
